Jag sköt en hund när jag var fem. Tankarna och känslorna från att ha växt upp i Stockholmsförorten Bredäng gör sig påminda. Nej, så illa var det kanske inte men skillnaden mellan att ha växt upp i ett område som är en del av huvudstadens miljonprogram, och senare i livet praktisera som journalist i Sundsvall är stora. Det kräver självfallet att man kan anpassa sig, men det har varit lite si och så men det.

Jag har bott i Sundsvall sedan augusti men kan inte påstå att jag har stenkoll på orterna i närområdet. Det blev som mest påtagligt under sportlovsveckan, då jag var sportlovsreporter och skulle ha koll på vad som hände runt om i spridningsområdet. Men koll hade jag knappast. Det fick jag höra av Christine Modig på Näraredaktionen efter en publicering om Bodaborg.

- Men Billy, du vet väl att Bodaborg ligger i Ånge, inte i Timrå, sa hon.

- Va? Jaha, svarade jag lite besviket.

Ingen på redaktionen var speciellt arg men jag har aldrig under mina 17 veckor på ST skämts så mycket som då.

Som förortsbarn är jag van att gå på trottoarkanter och bära sneakers på fötterna. Det funkar dock inte om man ska åka till Hällesjö och skriva om den berömda Sundsvallsrenen. Strax innan jag skulle bege mig kom bildchefen, Jan Ohlby, fram till mig.

- Du ska väl inte jaga ren i de där skorna? Det är snö ute så du lär bli blöt, sa han.

- Jaha, men jag äger inga stövlar, svarade jag lite uppgivet.

Jan försvann iväg. Han ringde ett samtal och kom sedan tillbaka med ett par stövlar. Han sa att jag kunde få låna dem av Mårten Englin (en av alla fantastiska fotografer på ST). Där stod jag med ett par stövlar upp till knäna. De passade perfekt men samtidigt har det sällan känts så fel. Ledarskribenten Marcus Bohlin, som sitter precis intill mig, uppfattade det som skedde.

- Det är bra Billy, form före funktion, sa han och fortsatte sedan att bläddra i en tidning.

En sak jag har funderat på under min praktiktid här är att det är lätt att blanda ihop en del platser, i alla fall för mig som inte är uppvuxen i Sundsvall. Jag menar, varför har orterna så lika namn? Skönsmon, Skönsberg, Granloholm, och Granlo. Det känns som en ganska dålig idé, och har gjort mig ganska förvirrad emellanåt.

Som praktikant har jag haft mitt skrivbord i anslutning till ledar- och opinionsredaktionen. Jargongen har varit rå men hjärtlig och som ung och oerfaren reporter har jag blivit kärleksfullt hunsad. Och egentligen har både Marcus Bohlin och Magnus Erixon, som skriver ledare, hjärtan lika stora som hela Medelpad. De har bara lite svårt att visa det ibland. Den sympatiska Monica Gustafsson, som är redaktör för Ordet Fritt och Debatt, fick till och med skriva en liten lapp till killarna vid ett tillfälle då hon skulle vara ledig, Var snälla mot Billy nu, stod det. Tack för det Monica. Och ja, de lyssnade!

Tack till er läsare också för den delen. Jag värderar mötena med alla de intressanta personer som jag har träffat väldigt högt. Och aldrig tidigare har fyra månader gått så fort. De säger att tiden går fort när man har roligt och det stämmer onekligen.

Nu väntar ett par veckors ledighet innan jag inleder mitt sommarvikariat på Falu Kuriren.

Slutet gör för ont i mig/slutet har just börjat mellan dig och mig, sjunger en viss popsångare från Göteborg. Det är väl ungefär så jag känner. Men förhoppningsvis korsas våra vägar igen, och om inte så får ni ha det så bra.