Sommaren är loppmarknadernas förlovade tid. Jag har hemestrat (= nytt ord enligt en av ortstidningarna) i Västernorrland och lagt märke till detta. På en loppis några mil utanför Härnösand hittade jag häromdagen för en mycket billig penning en tummad, oansenlig liten skrift med den föga spännande rubriken Matvarustadga för Härnösands stad (tryckt 1933). Av vilken anledning köpte jag denna för mig innehållsmässigt ointressanta skrift? Jo, för språkets, kanslisvenskans, skull. Kanslisvenskan används mycket sällan nuförtiden och ytterst få behärskar den. Jag är inte någon anhängare av denna stilart men ändå tjusades jag av språket när jag läste denna lilla skrift.

Så här stod det under rubriken Angående handel med mjölk och grädde: Målkärl eller annat kärl, som å mjölkförsäljningsställe användes vid uppmätning och utminutering av mjölk eller grädde, skall vara av väl emaljerad eller förtent metall samt försett med lämpligt handtag, så att beröring av mjölken med händerna undvikes; sådant kärl får ej användas till annat ändamål än det därmed avsedda, således ej att smaka eller dricka ur. Rester av till smakning eller drickning utlämnad mjölk eller grädde få icke slås tillbaka i förvaringskärlet. Mjölk- eller gräddskum får icke bortblåsas utan på annat lämpligt sätt avlägsnas. Omedelbart före uppmätning och utminutering av mjölk eller grädde skall varan i och för fettets jämna fördelning noga omröras.

Jag har nog aldrig sett någon mjölkförsäljerska blåsa bort mjölk- eller gräddskum. Men däremot rörde alltid damen i min barndoms mjölkaffär omsorgsfullt runt i grädden eller mjölken innan hon hällde upp varan i min mors medhavda mjölkhämtare.

Just denna passus om mjölk och grädde är faktiskt ganska rytmiskt skriven vilket jag märkte när jag prövade att högläsa avsnittet. Det gick förvånansvärt lätt att läsa trots den invecklade meningsbyggnaden. Kanslispråket använder gärna långa meningar som ibland kan bli stela och omständliga. Tanken är dock att detta språk ska vara sakligt, logiskt och tydligt vilket inte alltid är fallet som vi alla vet.

Även om svenska myndigheter i våra dagar är måna om att skriva ett klart, enkelt och begripligt språk kan missförstånd ibland uppstå. Lagspråket är enligt Språktidningen (september 2008) inte alltid så kristallklart. I lagen om allmänna barnbidrag står det så här i en paragraf: Rätt till allmänt barnbidrag må ej överlåtas och kan förty icke tagas i mät för gäld.

Obegripligt, eller hur? Enligt Språktidningen betyder det enligt följande: Rätten till allmänt barnbidrag får inte överlåtas och barnbidraget kan därför inte krävas in som ersättning för skuld. Betydligt enklare att förstå!

En anledning till att krångligt lagspråk inte skrivs om till ett modernt och lättbegripligt språk är naturligtvis att det kostar pengar. Våra skrivna lagar har en lång historia. De första, våra landskapslagar, skrevs redan på 1200-talet. Men en del av de nya lagarna, till exempel den nya aktiebolagslagen, är skrivna på ett enklare och mer begripligt språk med stöd av språkexperter som också ser över och ändrar i de gamla lagarna. Detta gynnar givetvis demokratin.

Ett allvarligt problem med den språkliga begripligheten kvarstår enligt chefredaktören för Språktidningen, Patrik Hadenius, vilket han skriver i sin ledare: Det är den svårgenomträngliga och samtidigt fluffiga EU-byråkratiskan. Han menar också att detta från början dåliga språk blir ännu sämre när det översätts. Och det gynnar inte demokratin.

Gun Rooswall Persson