– Vi hade våra förhoppningar, men jag vågade inte riktigt tro att vi skulle räcka hela vägen i år, tre av våra bästa löpare springer i Norska mästerskapen och kunde inte vara med, säger Öisten Saether, lagledare för IK Rindals-Troll.

Trångsvikens IF gav norrmännen en match och var förbi ett tag, men hade inte den där extra växeln som hade behövts.

– Det var bara att släppa i väg dem, man blir faktiskt imponerad, säger Ola-Lindmark Eriksson.

Och Trångsviken hade inget att skämmas för, de sprang också snabbare än i fjol. Men så var vädret också idealiskt, mulet, svalt och uppehåll, redan från starten i Bispgården.

– Jag springer inte själv längre, men det är perfekt väder att springa i, säger Kenneth Lagergren, lagledare för Tynderö IK som bara missat två av 18 Indalseldenlopp genom åren.

– Det är ett kul lopp att springa, det är lite festligt runt om på något vis, säger Åsa Kämpe i laget.

Frank Jonasson, springer inte själv, men är med och skicka i väg löparna.

– Sista backarna vid Holmsta är lite jobbiga, men ni är ju vältränade. Hoppas vi alla fall, säger han i sin mikrofon.

Sedan går starten.

De sämsta laget har runt åtta timmar framför sig innan alla är i mål. Christina Jonsson och Märit Jonsson har också några timmar framför sig. De sitter vid vägkanten mellan Holmsta och Boda och bjuder på vatten och sportdryck precis som det gjort de senaste tio åren.

– Alla i byn måste vara med och hjälpa till om man ska dra runt det här, så är det, säger Märit Jonsson.

De har det ganska bra vid sin vätskekontroll.

– Men det var ett år vi fick sitta länge när Läckerhäckarna var med. De sprang så långsamt, så långsamt, skrattar Christina Jonsson.

Ett par timmar senare springer Lars Morten Bardal hem en säker seger på tiden 4.55,20.

Det kan mycket väl bli en norsk seger nästa år också. Räkna med att löparlaget från Trondheim kommer tillbaka.

– Det gör vi absolut! Jag funderar på om vi skulle våga att ta med oss två lag till och med, säger lagledare Öisten Saether.