Regnet lyste äntligen med sin frånvaro när den fjärde upplagan av Sundsvall Wind Sprint avgjordes på Baldershov.

Den bästa – sades det på förhand.

Något som visade sig stämma med besked. Inte mindre än fyra banrekord slogs under dagen.

– Jag tror att min mamma kommer att bli stolt, säger amerikanskan LaShauntea Moore, som slog till två gånger i den närmast perfekta medvinden (+2,0 meter/sekund i 100-metersloppet) på Balders.

Först på 100 meter. En gren hon bestämde sig för att springa så sent som i förrgår.

– Jag kände mig lite stel, men tiden är bra med tanke på att jag satt åtta timmar i en bil i går, säger hon efter segern och tiden 11.25.

Sedan på favoritdistansen 200 meter, där det gamla banrekordet 23,67 var så färskt som från fjolårets Wind Sprint.

Det rök.

All världens väg.

Amerikanskan utklassade nämligen både konkurrenter och gamla tider och av den påstådda stelheten syntes intet när Moore defilerade i mål på strålande 22,87.

– 200 meter är min baby. Jag njöt verkligen av att springa det, men jag var tvungen att utmana mig själv rejält, säger Moore, med famnen full av priser: en blomsterkvast, en gyllene keps, en ask praliner och en skulptur av glas.

– Den är väldigt fin. Jag ska ge den till min mormor, säger den nyblivna rekordinnehavaren.

Det äldsta banrekordet, Torbjörn Mårtenssons 10,39 från 1997, överlevde inte ens försöken – där jamaicanen Winston Barnes slog till med 10,29.

Men jamaicanen var inte nöjd så. I finalen slog han, hårt pressad av Andrew Hinds från Barbados, till med 10,18. En segertid som inte kunde offentliggöras förrän efter målfoto, då Hinds bara var en futtig hundradel bakom.

– Jag kom hit och förväntade mig tre saker: bra väder, bra publik och bra banor. Det infriades. Däremot förväntade jag mig inte att slå rekordet, men jag gjorde ett bra lopp, säger Barnes, som hoppas kunna försvara sin titel i Wind Sprint nästa år.

– Jag vill komma tillbaka. Jag älskar ert land, säger han.

Amerikanen Fred Townsend förbättrade sitt eget banrekord på 110 meter häck – ett rekord han hoppades få komma tillbaka och försvara.

Någon timme senare var han av med det. I det extrainsatta häcklopp som avslutade tävlingsdagen slog nämligen landsmannen Jeff Porter till med 13,51. Robert Kronberg slog rivalen om VM-platsen, Philip Nossmy, i båda loppen, och slog dessutom till med nytt svenskt årsbästa, 13,69.

Men dagens drottning var trots allt LaShauntea Moore, som krönt med guldkeps och bländande leende lovade att försöka komma tillbaka nästa år.

– Det här är första gången jag är i Sverige och alla människor är så vänliga. Jag vill verkligen hit och försvara mina titlar, säger hon.

Kanske blir det nya rekord då.

Men bara kanske. Tider som gårdagens levereras nämligen inte på beställning.