Nu vet vi. Den åttonde och sista slutspelsplatsen tas av Luleå Hockey eller Timrå IK. Frölunda säkrade sin position i går kväll, medan Modo trillade väck ... och mitt bland alla jubeltjut såg jag åtskilliga leenden som avslöjade den där äkta skadeglädjen när Modoförlusten i Södertälje annonserades ut och kommenterades ...

Att chansen finns kvar för fortsatt dramatik och ett antal nya vårvinterfester här i Timråarenan är egentligen helt otroligt om man ser till säsongen i stort, som varit jobbig på alla de sätt som finns.

Antalet skador har än en gång överstigit det som man vill tro och betrakta som "normalt".

Formkurvan har också svajat litet för kraftigt på en del händer och fötter för att allt skulle kunna kugga i ordentligt och skapa en stabil och säker segermaskin. Frånsett en stark period i november–december och ett nytt ryck här i slutet har det liksom aldrig velat lossna och gå så där lätt och ledigt som det brukar göra för ett stabilt slutspelslag (för det finns ju i alla fall några sådana...).

Om vi håller oss till resultaten har detta visat sig främst på bortaplan och i ett antal nyckelmatcher mot de på papperet sämre lagen, de som legat och snurrat närmast Timrå i tabellen.

Men nu lever alltså slutspelsdrömmen in i det sista.

Enkel matematik säger att allt utom Timråseger i Coop Arena i morgon ger Luleå chansen att vara med och slåss om SM-guldet . Vid Timråseger är det Charles Berglunds och Per Nygårds röd-vita krigare som tar över den rollen. Och något säger mig att detta scenario inte alls är otänkbart – trots att Luleå har ett rejält plus på Timrå den här vintern.

– Dock inte i Luleå, påpekade "Challe" på presskonferensen efter gårdagsmatchen, och som vanligt är det svårt att säga emot den i käften rappe och alltid optimistiske huvudtränaren, som inte fått laget att lyfta riktigt ordentligt, men som i mina ögon gjort ett bra jobb med en i grunden begränsad trupp, byggd med förhållandevis små medel.

I matcher av avgörande karaktär har han också sin allra största styrka, och det gör att jag verkligen hoppas på ett nytt slutspel med Challe vid rodret. För då trivs han som bäst. När han får trixa, vända, vrida och coacha – och göra allt för att få matcherna dit han vill.

Hur det än går i morgon kommer dock viktigare matcher. Utanför isen!

Timrå IK står vid ett vägval.

Utan en rejäl satsning blir det fortsatt lindanseri. Och då åker man förr eller senare ur.

Fåglar har viskat i mina öron att de tunga sponsorerna tycker sig ha kommit till vägs ände när det gäller investeringar i den nuvarande arenan, men är villiga att göra desto mer för att åstadkomma något nytt på andra sidan kommungränsen i söder (hamnen?).

En ny, större, modernare evenemangsarena är ett måste – för att trygga framtiden för elithockeyn i Timrå IK och hela Medelpad.

Därför måste frågan upp på bordet igen.

Måtte det inte vara för sent!