28-åriga Anna Höglund är inne på dubbla slutspurter; AT-tiden som läkare är snart slut och Sundsvall Saints är i en högdramatisk semifinalserie mot Höglunds forna klubb Solna Vikings.

I går ringde väckarklockan i vanlig vardagsordning på 07.00. Tidigt till Anna Höglunds förtret.

– Jag är extremt morgontrött och när jag vaknar har jag nästan dödsångest, men jag är jätteglad att jag har hittat ett yrke som jag älskar, säger hon.

Nu jobbar hon på Gillebergets vårdcentral i Skönsberg och efter att AT-tjänstgöringen är klar väntar ett halvårsvikariat på kirurgen på Sundsvalls sjukhus.

– Jag får känna efter om jag tycker att det är kul och om de tycker att jag är bra, säger hon.

Beslutet att gå läkarlinjen var inte självklart, men en släkting och några utryckningsfordon hjälpte till på vägen.

– Jag hade en faster som var tandkirurg och hon brukade ta hem plastsprutor som jag lekte med när jag var liten, jag kommer inte ens ihåg det själv. Sedan var jag väldigt fascinerad av ambulanser också.

– Jag gick en räddningslinje på gymnasiet och lockades av ambulanssjukvårdsdelen, men då sade mamma; "Du har ju jättebra betyg Anna, ska du inte bli läkare?".

Nu väntar kirurgi, inte heller det var ett självklart val.

– Jag tyckte inte att det var så spännande från början och det här beslutet förvånar min mamma eftersom jag inte ens kan laga en strumpa, men jag ser verkligen fram emot det. Jag kommer inte ha några problem med att sy och klippa när det väl gäller någonting. Det ska bli jätteintressant.

Heltidsarbetande läkare och basketspelare på elitnivå. En orimlig kombination för många av oss dödliga som knappt hinner med en löprunda i veckan.

– Det är klart att jag inte studsar hem från jobbet varje dag och tycker att det ska bli kul att gå och träna. Men när jag väl är där tycker jag att det är så kul, att träna har alltid varit en inre drivkraft för mig.

Något "snyft-gulli-gull-det är så synd om Anna som måste jobba så mycket-snack" blir det aldrig.

– Absolut inte, det här är helt självförvållat, säger hon och ler.

Efter gymnasiet och före läkarstudierna gästspelade fröken Höglund som just fröken.

– Jag vikarierade som lärare i Nacka, jag kom in på läkarlinjen, men fick dispens med att börja ett år eftersom jag var klassföreståndare. Då hade jag ett halvår där jag bara spelade basket och det var fruktansvärt.

– Jag blev nästan deprimerad, jag blev så otroligt understimulerad, säger tjejen som har så fullt upp i livet att risken för att bli rastlös torde vara relativt begränsad.

Förmiddagens patienter är avklarade. Ida Edelsvärd och kaninen Kaninis var sist ut, Kaninis var kärnfrisk och Idas mamma fick hämta ut en laddning penicillin till sin två och ett halvt år gamla dotter på väg hem.

Vi tar en lunchpaus. Samtalet kommer att kretsa kring kaféets osannolikt goda sallad, vikten av studier, utlandstankar och förstås basket.

Hösten 2008 flyttade Anna Höglund till Sundsvall.

– Jag trivdes jättebra i Solna, det var som en andra familj, men jag behövde en ny utmaning. Det är bra att byta miljö. Jag hade nog inte spelat vidare om jag hade bott kvar i Stockholm, säger hon.

Före Sundsvall fanns andra alternativ i Anna Höglunds liv.

– Om jag inte hade kommit in på läkarlinjen hade jag åkt till college i USA. Och så hade jag ett kontrakt klart med en spansk klubb, jag tror det var Valencia, men då fick Solna Eivind Möstl som tränare och jag tyckte att han var så bra att jag stannade.

Många hockeyspelare till exempel går inte ens klart gymnasiet.

Vad tycker du om det?

– Det är lite tragiskt, de har inget att falla tillbaka på när de slutar spela. Jag tycker att klubbarna borde ta ett ansvar där.

Nu väntar åtminstone ett halvår till i Sundsvall. Om det blir något fortsatt spel på parketten i Sporthallen återstår att se.

Sundsvall Saints är en klubb i blåsväder med en hel del att bevisa.

– Allt strul tar så mycket energi. Jag hoppas och tror att det kan ordna upp sig, om man kan få in en styrelse och börja bygga från grunden. Oavsett hur det går i slutspelet så har vi gjort en jättebra säsong, det har väckts ett intresse i stan.

Fostrad i Solna Vikings där herrar och damer står jämte varandra ställer hon sig fortfarande frågande kring basketklimatet i Sundsvall.

– Jag förstår inte varför det måste finnas två klubbar, det skulle bara vara positivt och så skulle det inte behöva vara dubbelt av allt.

Saints har en tunn, men spetsig trupp. Anna Höglund har spelat non stop i slutspelet och mest av alla i hela ligan under säsongen; 38 och en halv minut per match.

– Det är ju därför man håller på, det är otroligt roligt att spela, säger hon.

Bilden av läkare präglas mycket av vad vi ser på tv. Anna Höglund njuter gärna av "verkligheten" i favoritserien Grey's anatomy. Men mest realistiskt är på ett osannolikt en osannolik historia.

– Scrubs är nästan mest lik verkligheten, åtminstone när man kommer från skolan från början och allt är förvirrat.

Alla måndagar inleds inte med väckning 07.00 och SM-semifinal på kvällen. Men hårt jobb och träning varje dag är vardag.

– Vi brukar vara lediga en dag i veckan. Att träna varje kväll och två morgnar stör mig inte alls, det jobbiga i längden är att vara uppbokad varje helg.

När Anna Höglund vinner är glädjen total, men hon fortsätter att vara en normal människa.

Vid förluster händer något.

– Usch, jag är en så dålig förlorare … jag blir vidrig. Till och med när jag spelar boule med min pappa på sommaren, säger Anna Höglund med ett vinnande leende.