Att Sundsvall Saints ekonomi och organisation har varit minst sagt trasslig vet vi om. ST-sport har skrivit spaltmeter om problemen och föreningen har blivit utsparkad ur Svenska Basketbollförbundet.

Nu berättar trotjänaren Vera Janjic sin syn på saken.

Vi pratar om ovisshet, stress och besvikelse. Tomma kylskåp och trånga minibussar, men också om glädje, kärlek och stolthet.

– När jag tittar tillbaka på mina fem år så ångrar jag ingenting; Sverige är fantasiskt, Sundsvall är underbart och jag har hittat vänner för livet här, säger hon.

Men när vi träffas går solen i moln, vi pratar om tristare saker. Mycket tristare saker.

– I tre veckor har jag suttit i en lägenhet och väntat, jag har inte kunnat äta eller sova. Jag har inte skrattat eller gråtit, jag har bara väntat på mina pengar och mina papper så att jag kan åka hem.

Hem är den lilla serbiska staden Ljubovija. Hemmet kallar och nu brådskar det.

– Min storebror Vito gifter sig nästa helg och jag vill verkligen vara där, säger Vera.

– Jag har inte kunnat hjälpa till med något, jag har inga kläder och ingen present, men jag kommer i alla fall hem.

I morgon går planet hem till Serbien.

– Jag har inga besparingar, jag har bott hos vänner de senaste veckorna, de har bjudit mig på mat och en kompis har betalat min flygbiljett, min vän ska skjutsa mig till Arlanda.

Sundsvall Saints är skyldig Vera Janjic 47 000 avtalade kronor. ST-sport har tagit del av kontraktet, 15 000 kronor brutto ska betalas ut den 28:e varje månad, men på kontot har det inte hänt någonting sedan i januari.

– Det är fruktansvärt trist. Onödigt. Klubben har pengar, klubben måste ha pengar, men vart tar de vägen? frågar sig Janjic över en svart kopp kaffe.

– Tidigare år har det också varit problem, men inte så här. Jag har fått betalt även om det har varit alldeles för sent, men nu … nu har det varit jättejobbigt.

Genom åren har spelare efter spelare lämnat klubben.

Whitney Allen flyttade i vintras och finska Espoo löste ut amerikanskan genom att betala henne den uteblivna lönen från Saints.

Flera andra spelare har hamnat i samma sits. De har sökt sig från ovissheten i Sundsvall till andra städer och andra länder. Till ordning och reda. Janjic har återvänt, höst efter höst.

– Jag är förvånad. Sverige är ett organiserat land där regler är viktiga, och så hamnar man i något sådant här, säger Vera som har flera svenska ord på sitt vokabulär; skattemyndigheterna, kronofogden och personnummer.

Serbiskan har fått betydligt mer lukrativa erbjudanden från andra ligor, senast ett i julas som skulle dubbla ersättningen.

Ändå valde du att komma tillbaka och stanna i Sverige, varför?

– Jag är snäll, jag är lojal och jag älskar Sundsvall. Jag har underbara vänner och vill inte svika laget. Inte ens när jag var skadad och inte fick några pengar. Jag ville ställa upp. Jag vill spela så länge kroppen håller, kanske inte till jag blir farmor, men så länge jag kan.

Vi pratar sportsliga framgångar och Vera skiner upp.

– Det var egentligen otroligt att vi kunde nå semifinalen. Vi var bara sju spelare och satt ihopträngda i en minibuss till våra bortamatcher, flera av tjejerna har jobb och alla spelade nästan i 40 minuter per match. Jag är så stolt, det var fantastiskt att vi var så bra fast vi var så slitna och trötta.

Samtalet stannar upp.

Vera Janjic tystnar, tänker.

– Tänk vad roligt det skulle vara om vi bara kunde sitta och prata om det här, hur bra det gick för oss och hur nära vi var att gå till final?

För nära var det. Saints ledde med 2–1 i matcher och hade chansen i hemmamötet mot Solna Vikings.

– De kom i värsta bussen och bodde på hotell. Jag kommer inte ens ihåg hur det är att åka i en riktig buss … men det var en fantastisk match. Tänk att det äntligen var så mycket folk, och att vi var så nära …

Fem positiva säsonger tog slut i Solnahallen för drygt tre veckor sedan. Solna Vikings vann den femte och avgörande matchen och Saints vände norrut för att några dagar senare sparkas ut ur förbundet.

Ett beslut som Vera Janjic inser var oundvikligt.

– De kunde inte göra något annat, men jag är väldigt tacksam att vi fick spela klart i alla fall.

Saints framtid kommer på tal. Vera Janjic inser att det blir svårt, kanske omöjligt, att rädda föreningen som under så lång tid har varit topp- och totalstyrd av Peter Johansson.

– Jag hoppas att klubben kommer att överleva, jag vet inte hur, men jag hoppas.

Vera Janjic säger att hon känner sig lättad efter att ha fått chansen att berätta sin syn på saken. Sin historia.

– Jag har varit väldigt stressad, det känns som om en stor sten är borta ur mitt bröst.

Kan du tänka dig att återvända till Sundsvall?

– Absolut, självklart, gärna. Jag älskar basket och älskar stan. Jag skulle verkligen vilja bo i Sverige. Jag kommer garanterat tillbaka till Sundsvall en dag. En vacker dag.