Efter tre dagar i Genoa har vi sett en hel del av vad staden Genua har att erbjuda.

Allt det där som väntar Linus Hallenius vid sidan av fotbollsplanen.

Det andra, det fotbollsmässiga, fick vi vänta på tills i går när svajiga Udinese kom på besök till Stadio Luigi Ferraris.

Och var det något man såg mot Udinese, laget som kan bjuda på det mesta både framåt och bakåt, var det var Genoas problem just nu är som störst.

Framåt. I det anfall där Luca Toni inte längre abonnerar på en av två platser i tränaren Davide Ballardinis lag, men där Linus Hallenius, när knäet är friskt och formen på ingång, inget hellre vill än att få chansen att visa vad han går för.

Bara i januari har Genoa, en av de klubbar som handlar och säljer absolut mest under fotbollens övergångsfönster, sålt den förre landslagsspelaren Toni till Juventus (efter sex ganska dåliga månader i Genua), den framtida landslagsbacken Andrea Rannocchia till Inter och släppt Raffaele Palladino till Parma.

Fler sägs vara på väg bort. Anfallaren Guiseppe Sculli gjorde förmodligen sin sista match i Genoa i går (nära Lazio) och landslagsbacken Domenico Criscito har Milans ögon på sig.

– Vi har skickat vidare viktiga spelare och köpt intressanta ungdomar, men som inte går att använda än, konstaterade tränaren Davide Ballardini innan matchen – Ballardini som själv kom in under säsongen när Gian Piero Gasperini fick sparken i november.

Av det vi såg i går har mister Ballardini en hel del att jobba med.

Snacket i Genua handlar för tillfället mer om ett lag som inte går att känna igen och som är mitt i en viktig och omfattande generationsväxling än om poäng och segrar.

När Ballardini tog över Genoa ändrade han om spelsättet från 4-3-3 till 4-4-2, en riktig anfallsplats (Toni) blev två. Och nu är Toni alltså borta.

Men frågetecknen blev inte färre. I lördagens tidning skrev jag om vilka och hur många konkurrenterna är i anfallet för Hallenius.

I går använde Ballardini Sculli och Mattia Destro på topp, bytte in Rodrigo Palacio och 17-årige talangen Boakye, men den ende som imponerade lite var rörlige, kloke Sculli – som alltså snart kan vara såld.

Det hjälpte föga att i tifosi genoani (Genoafansen) skapade en mäktig inramning på Luigi Ferraris och gjorde sitt bästa för att lyfta fram sitt lag.

Mattia Destro gjorde förvisso mål, men lyckades i stort sett inte med något annat under sin timme på planen.

Om inte presidenten och leksakskungen Enrico Preziosi väljer att köpa sig ur problemen så ser svaren på Genoas anfallsproblem i vår ut att finns i Chiavari.

Där jobbar tre anfallare för att bli friska och tillgängliga. Förutom Hallenius även inlånade Mario Boselli och Alberto Paloschi från Parma.

Paloschi tror åtminstone jag själv på. Boselli har floppat i Wigan i Premier League i höst, men kan kanske få en nytändning i Italien.

Steget från Superettan till Serie A är naturligtvis gränsfall på enormt, men känslan är verkligen att Hallenius kommer att få ett par chanser när han är frisk bara han jobbar på.

I ett lag som ropar efter en målskytt kan Hallenius överraska, och med sin kombination av teknik och styrka passar hans spelstil in i italiensk fotboll.

Det känns onekligen spännande.

På tisdag tar Linus Hallenius ett steg närmare laget. Då ska han, vad han själv trodde, presenteras och också officiellt få den tröja nummer 21 som han redan valt till sin.