Sören Ericson lämnade Sundsvalls DFF för att stå vid Sören Åkebys sida i GIF Sundsvall.

Gunnar Samuelsson har gått den andra vägen, från GIF till SDFF, men det har tagit betydligt längre tid än så.

– Det är ett antal år sedan jag var ledare inom fotbollen senast, säger han.

Anledningen till det stavas jobb, och barnens uppväxt.

Nio års pendlande till Stockholm är över och barnen står på egna ben. Men de har valt innebandy; Anton är hemma i Sundsvall och spelar med Granlo BK och Johan spelar med Umeålaget IBK Dalen och är uttagen i den senaste landslagstruppen. Dottern Amanda spelar med Sundsvalls IBF.

– Det blev innebandy för henne också, och jag har varit lite engagerad i hennes klubb, säger Samuelsson.

Erfarenheten av damfotboll är om inte obefintlig så klart begränsad.

– Jag såg SDFF två gånger i fjol, säger han och har som första ambition att lära känna spelartruppen.

Några faktorer var avgörande när SDFF kom med sina lockrop.

– Det var en kombination av Micke (Torstenssons) övertalningsförmåga, visionen att bli ett elitlag, chansen att få vara med och utveckla unga och talangfulla idrottare och känslan att vara delaktig i en lagidrott.

– Dessutom tycker frun att jag är hemma för mycket, säger Samuelsson och ler med en av norra Europas största snusar under överläppen.

I dag tränar han sitt nya lag för första gången och den närmaste tiden väntar hårt arbete.

– Jag kommer att samla på mig information om damidrott och har inget emot om Sören kan avsätta tid, sedan lyssnar jag gärna på vad Mika (Sankala) kan ha att säga. Och Elisabeth (Leidinge) förstås, säger Samuelsson som skrivit på ett ettårskontrakt "till att börja med".

Vad kommer du att bidra med?

– Jag har erfarenhet som spelare och ledare, jag har varit på yttersta elitnivå som spelare och vet vad som krävs – man får ingenting gratis.