Tävla & vinn! Vi söker ditt bästa vinterspels-minne
Vinn ett presentkort på 3000 kr från Intersport Birsta City
Relaterat
Artikelbilder
Har du ett minne från vinterspelen i Turin, Salt Lake City, Lake Placid, Lillehammer, Innsbruck osv du aldrig glömmer, något som för alltid etsat sig fast?
I så fall ska du vara med i vår tävling!
Skriv in ditt minne som en kommentar till denna artikel, glöm inte att ange korrekt e-postadress så vi kan kontakta dig!
Det minne juryn väljer vinner ett presentkort på 3000 kr från Intersport Birsta City.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 12 feb 2010 11:03 Innerskidan (Ej registrerad)
Som gammal västerbottning satt man ju som klistrad när Stenmark kämpade mot bland annat tvillingarna Mahre i OS 1980. Hans två guld från Placid är ren, skär OS-historia! Go Stenis!
Skrivet 13 feb 2010 16:10 Lasse (Ej registrerad)
Det här är från OS 1964 i Innsbruck. Jag var 8 år och hade ej blivit döpt. Min mamma tyckte att det var dags och eftersom vi bodde granne med prästgården i Fränsta så kontaktade hon dåvarande kyrkoherde Jonas Östman om en tid. Dom enades om en kväll hemma hos oss i februari. Mamma berättade datum och tid för mej när jag kom hem från skolan en dag. Jag var enormt hockeyintreserad så hade jag bra koll när Tre Kronor skulle spela. Vilda protesterade mot detta då Sverige skulle spela mot Tjeckoslovakien just då man kommit övernes om dop. Mamma kontaktade Jonas Östman igen och sa att vi måste nog byta tid pga hockeymatchen. Jonas Östman som själv var mycket idrottsintreserad sa att det är lugnt. Vi döper i en periodpaus. Så blev det. Jag är döpt i en hockeypaus den 7 februari 1964 under OS och Tre Kronor tog silver. Det är mitt första och starkaste OS-minne.
Skrivet 13 feb 2010 20:04 Goin for gold (Ej registrerad)
Mitt bästa OS-minne är Steven Bradburys OS-guld på 1000m short track. Det är ett tydligt bevis på att mycket oväntat kan hända i idrott.
Salt Lake City 2002.
Försöksloppet: Kommer trea borde vara utslagen. Men en diskning ger honom en plats i semifinalen.
Semifinalen: Två åkare faller i sista kurvan. Bradbury glider förbi, från sin sista plats och blir direkt kvalificerad till finalen.
Finalen: Återigen ligger Steven sist. I sista kurvan faller alla utom... Steven Bradbury, han låg nämligen en bit i från den täta medaljstriden!
Skrivet 13 feb 2010 23:01 Susanne & Erik (Ej registrerad)
Vi var i OS i Turin och njöt av sambons 40 års present.
Denna dag hade vi biljetter till längdsprinten och damernas slalom. Solen strålade och svenskarna klarade sig heat efter heat i sprinten. Spänningen steg. Svärfar blev intervjuad av Lettisk radio. Alla var glada och vi viftade stolt med våra svenska flaggor.
MEN nu hade vi att välja på att se finalerna eller ta bussarna upp för berget till Sestriere där damernas slalom gick av stapeln. Och vi valde bussarna. Från bussfönstret ser vi Björn Lind ta OS-guld i sprint. Men vi skulle ju upp och se Anja. Vi kom upp till ett dimmigt Sestriere, sprang från bussen och upp för trapporna på åskådarläktaren. Medan vi springer hör vi Anja starta och komma i mål i första åket. Sedan är det en lång väntan i dimman. Tack vare kamerorna ser vi Anja starta, några meter från mål ser vi vår fartdrottning komma susande - och hon vinner och tar GULD! Var det rätt val vi gjorde? Oavsett var dagen oförglömlig. Till och med norrmännen gratulerade oss!
Skrivet 14 feb 2010 21:42 KL (Ej registrerad)
Lillehammar 1994 med dam-herrstafetterna där folk fanns överallt till och med hade klättrat upp i träden för att se. Bästa känslan var ändå efter tävlingarna när 10.000 människor gick från skogen på en liten stig ner till byn. Denna känsla av samhörighet viljestyrka,glädje ihoppackade då ingen kunde ta ett extra steg utan måste gå i samma takt och många sjöng av lycka. Jag glömmer aldrig denna gemenskap med mängden främmande människor som alla haft ett gemensamt nöje.
Skrivet 15 feb 2010 21:05 Monika (Ej registrerad)
Mitt bästa OS minne är från Sarajevo 13 februari 1984. Vi väntade vårt första barn och maken var VÄLDIGT nöjd att datumet var satt till 2 februari. Han räknade med att vara pappaledig hela OS. Nu blev det inte riktigt så...gossebarnet väntade med att göra entré tills den 13 februari på morgnen.
Sista dagen på OS. När Olle hade kommit så konstaterade vi att NU åker Gunde Svan 15 km! "Vi kan dra in en TV om ni vill" sa personalen. Ja tack! Så jag låg med en nyfödd son vid min sida och fick se Gunde vinna OS guld.
Bättre kunde det inte bli för två gamla längdåkare.
Skrivet 15 feb 2010 21:06 Mamman (Ej registrerad)
Ni försvarar vår ära i Olympiska spel,
när ni är på gång kan inget gå fel.
I Curling, hockey, skidor, alpint,
14 medaljer satt verkligen fint.
När alla tvivlade stod ni ändå,
ni vek er inte, ni kämpade på!
Blod, svett och tårar, gav verkligen allt
och för det ska ni belönas nu, tusenfalt.
Låt oss er fira med allt vad vi har
och stämma upp i en hyllningsfanfar.
För vad ni har gjort, gett tro till ett land
som trodde alla chanser runnit i sand.
Men nu har vi lärt oss, vi tvivlar ej mer
och ler numer stort varje gång vi er ser.
Ni slog dem alla, stod överst på pallen
för ni har tekniken och vinnarskallen.
Det som finns kvar är nu bara sju ord,
Du gamla Du fria Du fjällhöga nord.
Av Maja Torung Ånge (då) 16 år. en hyllning till våra olympier i Turin.
Hoppas naturligtvis på en repris i år....
Skrivet 18 feb 2010 12:02 " Dumskallar!" (Ej registrerad)
Vi var 4 "gubbar" som 1994 var på OS i Lillehammer, vi hade varit och tittat på 5 milen ( som Smirnov vann,) på "nervägen" till centrum i Lillehammer, passerade vi Ishallen där finalen mellan Sverige o Canada skulle spelas senare på kvällen,Vi blev erbjudna biljetter till matchen a: 800 kr styck, Men "snåla" som vi var så missade vi "FRIMÄRKSMATCHEN"!! / När vi passerade gränsen vid Funäsdalen (vi lyssnade på bilradion ): gjorde FOPPA målet!!!! / fan vad vi har ångrat oss!! // Henry
Skrivet 21 feb 2010 14:25 "Dala" (Ej registrerad)
Mitt starkaste och härligaste OS-minne delade jag med farfar Ture. Jag var 10 år och lyckades "pricka" in påssjuka lagom till OS 1984 i Sarajevo, ena sidan ena veckan och andra sidan andra veckan...Farfar och jag satt klistrade i varsin fåtölj medan farmor "passade upp" oss med fika, bl a våfflor med varm hjortronsylt och grädde som var hennes specialitet. Mest minns jag naturligtvis duellen på 5 milen mellan Wassberg och Gunde. Fortfarande värmer det i hjärtat vid varje vinter-OS när jag tänker tillbaka på det här minnet och framför allt på min farfar som tidigt grundade ett idrottsintresse hos mig som jag sedan burit med mig genom hela livet. Farfar ställde alltid upp med skjuts och vallning under den period jag tävlade på längdskidor och även om det aldrig tog mig till OS så tänker jag idag, när farfar inte längre finns med mig, ofta tillbaka på dessa guldstunder som vi delade och jag är så tacksam för allt som han och idrotten har gett mig:)
Skrivet 22 feb 2010 11:33 KS (Ej registrerad)
Konståkningsduellen mellan Nancy Kerrigan och Tonya Harding i Lillehammer-94, där det visade sig att man inte kan lura till sig något. Skridskosnöret brast för Tonya Harding som så mycket annat.
Skrivet 22 feb 2010 22:09 Zorba (Ej registrerad)
OS i Turin 2006. Jag och min flickvän sitter och tittar på damernas skidskytte. Det är Magdalena Forsbergs sista chans att ta ett OS-guld, Magda glider in på vallen för sista skjutningen och det är olidligt spännande. Då reser sig min flickvän upp, greppar en tidning och säger:
-Jag ska gå på toaletten!
Jag blev så upprörd så jag inte kunde få fram ett ord. "Våran" Magda från Sundsvall i sin sista chans att ta det efterlängtade guldet. Hur någon kan vara så totalt ointresserad är en gåta. Magda missade guldet - Vad annat kunde hon göra med sådana fans... Trots detta så är denna flickvän numera min fru. Men jag kommer alltid att påminna henne om detta nidningsdåd.
Skrivet 23 feb 2010 07:22 Malin (Ej registrerad)
Det kan verka skumt då jag inte är intresserad men mitt minne är hysteriskt roligt!
Jag sitter i lördags kväll hos mina grannar efter en trevlig kväll..klockan börjar närma sig midnatt och vi sitter vid köksbordet. Sikten in till grannen mittemot är ganska bra och vid ett tillfälle såg jag att grannarna tittade på tv i soffan sen tänkte jag inte mer på det.
Sen händer det, i ögonvrån ser jag att karln i grannhuset slår en kullerbytta i och ur soffan för att sedan hoppa upp och ner skrikandes! jag hoppas för allt i världen att någon annan ser samma sak som jag! det gör dem och en av oss går till tv:n för att se efter vad det är! jag lämnar dock inte blicken på denne galna man som hoppar, viftra med armarna och framförallt skriker mitt i natten!
Då ser vi att det är upploppet där Markus Hellner & Johan olsson vinner och vi tar både guld och brons i skidor, 3 mil!
I tv studion hör jag kommentaren: Hoppas att ni alla märkte av stämningen även i tv sofforna. Jodu tack, det gjorde vi!
Skrivet 23 feb 2010 19:31 Må bäste man vinna (Ej registrerad)
Stenmarks alla fantastiska åk sitter ännu kvar på näthinnan!
Han kunde som ingen annan sätta guldkant på tillvaron vad gällde spänning men också få oss vanliga dödliga att se idrottens själ!
Mitt minne är outstanding! Stenmark blev intervjuad av Plex tror jag det var efter en seger i ett OS-lopp. Han fick frågan vad som var roligast med att vinna en guldmedalj?
Det vet jag int´svarade han.
Men så efter en stund avbröt han Plex mitt i en annan fråga, och så sa han:
Nu vet jag vad som var det bästa med att vinna! Jo, det var att konkurrenterna kom fram till mig efteråt och sa att det var rätt person som vann!
Det är detta idrottten handlar om! Det ska vara kamp men man får aldrig glömma att idrotten har en själ och där ingår att glädjas åt goda prestationer både egna och andras.
Skrivet 24 feb 2010 12:12 NÖFFE (Ej registrerad)
Mitt bästa os minne var 1980 när Erik Heiden från Holland vann guld i samtliga/alla skridsko distanser och gjorde det överlägset. En helt fantastisk och historisk OS händelse som man får rysningar av. Tyvärr var han inte svensk men bra sport är bra sport.
Skrivet 24 feb 2010 12:15 SVÄNG (Ej registrerad)
När jag var liten och låg inne en vecka på sjukhuset 1988 (9år) för inflammerad blindtarm och det bara var os sport på tv då vaknade mitt sportintresse och nu är os ett måste varje kväll.
Skrivet 24 feb 2010 18:39 Jenny (Ej registrerad)
1994 jobbade jag som au pair i London. Vi var ett gäng svenska tjejer som gärna ville se OS finalen i ishockey i Lillehammer på någon pub tillsammans. Den enda puben vi hittade som visade OS på tv råkade vara en fransk pub/bar. Så, där satt vi 6-7 svenska tjejer och hejade på Sverige tillsammans med en bar full av fransmän och kanadensare! Det var fantastiskt kul och när Peter Forsberg gjorde sin straff stod vi alla upp och bara skrek av glädje medan resten av puben var dödstyst. Sedan sjöng vi med i nationalsången, kände oss väldigt svenska och ägarna till puben bjöd oss på en barrunda!
Skrivet 26 feb 2010 12:33 Loet (Ej registrerad)
Jag minns vinterspelen i Innsbruck då det "klickade" för kungen och Silvia. Det hade klickat för mig med och jag var där för att den mannen studerade i Innsbruck. Det var första gången jag var utomlands utanför Norden, staden är fantastisk både vinter och sommar och särskilt om man är kär. Jag flyttade senare dit.
Skrivet 26 feb 2010 15:58 elvis01 (Ej registrerad)
Jag glömmer aldrig Tomas Wassbergs och Juha Mietos "match" det var spän
nande att man stog upp och skrek...Det var världen minsta marginal som
Juha Mieto förlorade loppet och det kommer nog alla ihåg (i min ålder 50+)
Skrivet 26 feb 2010 16:51 Wikegård 4-ever (Ej registrerad)
MItt roligaste vinter OS-minne är från Turin 2006 när Wikegård trodde tv-kameran var avstängd och skulle visa de svenska hockey-tjejerna i studion hur de skulle åka skridskor.Titterna fick se en engagerad Niklas Wikegård visa hur hockey går till...