Och det var precis vad Timrå gjorde den här gråsvarta, fuktiga och rent ut sagt skittråkiga torsdagskvällen.

Spelmässigt var det periodvis proppen ur i den arena som elaka tungor för länge sedan döpt till "proppskåpet", men framför allt visade timråiterna upp en provkarta på individuella misstag av typen rena rama klantigheterna.

Efteråt var också huvudansvarige tränaren och coachen Challe Berglund mer nedstämd och besviken än jag någonsin tidigare sett honom.

Han var heller inte sen att döma ut halva laget – och sig själv – för än det ena och än det andra. Förståeligt, men hur smart eller lämpligt det var i det här pressade läget återstår att se...

Ödesveckan, som alla utom Challe har valt att kalla det som avslutas med det minst sagt svåra bortamötet med Linköping på lördag, har hittills givit en poäng i utdelning – och händer inget oväntat positivt i Cloetta Center har sakernas tillstånd "normaliserats" och folkkära TIK kommer att vara klart sist i tabellen!

Det kanske låter hårt efter en, trots allt, märkbar uppryckning efter Karjala Cup, men fem insläppta mål mot Rögle hemma är bara för dåligt. Och att förlora en sexpoängsmatch på det här sättet kan komma att stå Timrå IK dyrt för lång tid framåt, kanske för resten av säsongen.

Sättet, ja.

Sanningen är nämligen att knappt något av målen såg otagbara ut, eller var frukten av både tjusigt och effektivt Röglespel.

Kvitteringen till 1–1 kom sedan hela halva Timråfemman sjunkit in och ihop framför Magnus Åkerlund. Och man behöver inte ens heta Dominik Granak och vara utrustad med ett av seriens vassaste backskott för att tacka och ta emot ett sånt läge...

1–2-målet kom efter litet backstrul (vikarien Gabriel Karlsson var inte helt bekväm där) och en simsugen Åkerlund i målet, som hjälplöst sprattlande fick se Jakob Johansson enkelt flytta pucken runt och förbi honom – och så in i det öppna målet.

Nästa kvittering till 3–3 ordnade Dominik Granak på nytt. Denna gång i power play, och det är möjligt att det var så mycket trafik framför Timråkassen att Åkerlund inte såg någonting, men jag tillåter mig tvivla.

Vid 4–4 var det rutinerade landslagsmannen Petr Caslava som slarvade genom att försöka flippa och dribbla sig förbi en motståndare bakom egen kasse och avgörande 4–5 slutligen var frukten av nytt PP-spel från Rögles sida, ett passivt, stirrigt TIK-manskap och en målvakt som hamnade snett utan chans att hinna tillbaka igen...

Jag säger och skriver inte att det var enbart målvaktens spel, men hittills är just målvaktsspelet en stor besvikelse i Timrås lagbygge.

Åkerlund har matchvinnaregenskaper, men är oprövad som förstekeeper och har inte riktigt orkat hålla den jämna nivå som krävs.

Anders Lindbäck, som fick förtroendet först, vann heller inga matcher åt sitt lag och det är nu ett måste att hitta rätt på den positionen.

Snabb revansch i Linköping på lördag och vi kan börja hoppas. Annars måste någon ny inhandlas snarast (Daniel Henriksson, "Hento" ni vet, är om inget hänt på sistone fortfarande ledig...) och även om backbristen känns halvakut tror jag ändå mer på att snabbt förstärka också på forwardssidan.

Både Lander och Pääjärvi lär spela JVM under ett par intensiva veckor och även i det befintliga lagbygget fattas en stor, tung, obekväm forward, som gör enkla mål.

Till sist: Ena dagen talas det om ekonomisk kris i AIK, som har svårt att locka tillräckligt med folk till de allsvenska matcherna i Hovet. Nästa dag hoppas samma gäng på spel i ryska KHL.

Tur vi inte har såna bekymmer här i Timrå och Medelpad. Att söka publikdragande lag från Sibiriska hålor med namn som är svåra att uttala även utan kyrilliska bokstäver.

Det enda vi vill ha för att härda ut vintern är ett rödvitt hemmalag som vinner hemma mot även bottenkonkurrenter och däremellan tar åtminstone någon seger borta.