Det kan ha varit segern som ger dubbelt guld om drygt tio månader.

I konkurrens med Charlotte Kalla, Björn Ferry, Marcus Hellner och de andra herrarna i längdstafettlaget framstår Lag Anette Norbergs finalinsats som den mest spektakulära och bragdbetonade.

Härnösandslaget började visserligen bra, men tappade greppet i mitten av matchen – för att sedan avsluta på ett fullständigt formidabelt sätt.

Tänk er själva, att ligga under med 6–4 mot Kanada, i röd-vit-svarta lejoninnornas egen kula, inför närmare 6.000 fanatiska hemmafans, som på hockeyvis skanderar "Go Canada Go!"

Svenskorna hade haft sina missar. Inte många, men ett par. I mitten av matchen. Nu log de, peppade varandra och verkade faktiskt njuta av stundens allvar. Kanske var det känslan från Turin-OS som kom tillbaka, vetskapen om att "vi gjort detta förr", vad vet jag?

Känslan som förmedlades upp till oss på läktarplats var i alla fall, att går det så går det men vi får aldrig ge upp, utan måste ju försöka göra vad vi kan.

Och plötsligt var det kvitterat. Det var bara ett stort men. Kanada hade sista stenen i den följande skiljeomgången.

Men nu spelade de rutinerade svenskorna på topp.

Lade konsekvent upp garder och gjorde det så svårt som möjligt för Bernard, som ändå hade chansen in i det sista. Svenskt i boet, men också kanadensiskt.

Vågen rullade runt arenan några varv och nu skulle den barbieiedockssöta kanadensiska skippern Cheryl Bernard "bara" säkra hem segern genom att knacka ut svenskornas sten i boet.

Så kom den glidande. Pang, krasch – och bort med en av de egna röda kanadensiska, samtidigt som den sista gula hamnade närmast mitten.

Ridå.

Tyst i hallen, förutom de små svensksektionerna, där vi såg såväl det svenska kungaparet som prins Carl Philip.

Det blev glädjefnatt på isen och läktarna.

Guldkyssar i repris, om ni mot förmodan glömt scenerna från Pinerolo, uanför Turin.

Det kan ha varit den sista stora finalen för ett lag som länge gick den långa vägen och trots flera EM-segrar fick Norbergs länge tillbringa ett curlingliv i skuggan av Lag Elisabet Gustafson från Umeå.

Brytpunkten kom efter Salt Lake City – och nu ståtar Anette Norberg, Cathrine Lindahl, Eva Lund och Anna Le Moine (tidigare Svärd) med två olympiska guld i följd.

Det är det inte så många som klarat av tidigare, och det gör också prestationen ännu större.

Curling är inte den snabbaste sporten att titta på. Men besluten under matcherna tas desto snabbare.

Dessutom gör curlarna ett rejält OS. Finalen var den elfte och varje match tar ju sin tid, så fysik i form av uthållighet är ett måste. Om vi nu ska sitta och jämföra...

In i det sista – fram till de två sista stenarna som spelades – såg det ut som om också det svenska herrlaget skulle ta med sig en medalj från Vancouver.

Lag Edin, med ett stort inslag från Ångermanland, varvade i vanlig ordning supersvåra dragningar med en och annan halvmiss – och jag lovar: det här gänget har under turneringens gång fått både motståndare och publiken att kippa efter andan.

Nu försvann alltså bronset i slutet av den sista omgången i går, där det betydligt mer rutinerade laget från Schweiz var kyligast och vi tvingades räkna in en åttonde blå-gul fjärdeplats.

Men ska blicka framåt kanske det inte var helt av ondo. Misstänker nämligen att det här ambitiösa svenska laget ogärna släpper ifrån sig platserna till EM och VM (som i år till Per Carlséns Sundsvallslag) – för att skaffa sig ännu mer erfarenhet och skapa respekt inför nästa OS, i Sotji om fyra år...

!

Charlotte Kalla höll längre än väntat i den klassiska tremilen. Svenskan höll en position i täten i drygt två mil.

Därefter tappade hon successivt, medan Marit Björgen på nya skidor (valde att byta till skillnad mot Kalla efter två körda mil) försökte rycka ifrån Kowalzcyk. Friska svenskars form fortsatt bra. Och femmil i dag!

?

Hur ska USA klara av att stå emot trycket från läktarna och pressen på isen i hockeyfinalen. Guldet ska stanna hemma i Kanada. Det kräver alla. Alla. Men i gruppspelet vann USA, vad nu det kan betyda?

!

André Myhrer! André Myhrer! André Myhrer! Slalomkungen från Bergsjö gjorde ett bra förstaåk. Följde upp detta med ett ännu bättre andraåk...och så satt vi där och bet på naglarna, räknade ner – innan bronsmedaljen var säkrad. Suveränt!