Det är inte bara på grund av den stränga, vita och långa vinter som fortfarande dröjer sig kvar långt nere i södra Sverige som det känns galet att den allsvenska seriepremiären är mindre än en vecka bort.

Nej, i min värld är vinterhalvåret alltid mörkt, kallt, fuktigt och så långt ifrån kortbyxor och grönt gräs man kan komma. Om man nu inte spelar på konstgräs och inomhus, vill säga...

Det är egentligen märkligt att framför allt beslutsfattarna inom framför allt den delen av fotbollsfamiljen som har elit som tilltalsnamn med jämna mellanrum försöker göra om verkligheten.

Och då pratar jag inte bara om en rekordtidig allsvensk seriestart i mitten av mars, utan också om den på sina håll allt fastare övertygelsen om att det bästa för svensk fotboll vore att byta spelår från som nu kalenderår, vår–höst, till den i syd- och mellaneuropeiska modellen höst–vår.

Det har visserligen varit en konstpaus (?) i den debatten just den här vargavintern, men vi känner ju igen resonemanget, som säkerligen inte poppat upp för sista gången.

Ett av de stora problemen är att majoriteten av de allsvenska föreningarna fortfarande spelar på naturgräs och vill ha det så – när jag får mina nostalgiska infall är jag också en sådan romantiker och drömmare – trots att exempelvis vår så nationalarena i Solna såg ut som en brun-grå-beige leråker efter den så kallade Supercupen i lördags. För att inte tala om åskådarna, som visade vad de tycker om detta genom att utebli...

Ett annat problem som höst–vår-ivararna gärna bortser ifrån är att vår svenska seriepyramid byggs underifrån, med upp- och nedflyttningar vare år efter en viss ordning.

Tänk er om serien slutar i juni, för att sedan börja i augusti. Kort om tid att klara av kvalspel, dela in lagen och lotta serierna då...

Allt medan uppehållet mitt i serien skulle bli bortåt tolv–femton veckor långt.

Svårt att hålla lågan och intresset uppe mitt i smällkalla vintern? Äh, skojar du?

De flesta av oss andra, som litet skeptiskt ser på hur säsongen börjar allt tidigare och slutar allt senare (på urusla planer inför en pinad publik), tycker att det i stället borde spelas fler matcher under den klimat- och publikmässigt bästa perioden, det vill säga: under juni–juli–augusti.

Tre matcher i veckan blir för mycket om man skulle köra så jämt. Men under delar av säsongen skulle matchtempot kunna pulseras upp en aning.

Med bredare trupper (fler chanser för egna juniorer att visa upp sig) skulle detta absolut kunna gå!

Hävdar jag som huttrande såg Giffarna göra hemmapremiär i Norrporten mot ett inför Allsvenskan generalrepeterande Gefle IF (2–2).

Ni vet väl vad ett av huvudargumenten för den rekordtidiga allsvenska starten är i år?

Jo, för att uttagna VM-spelare ska kunna vara med där och att lagen inte ska bli lidande för det.

Någon som kan namnet på fler än Blåvitts målvakt, Kim Christensen?

Till sist: hoppas jag att ni gillade vår nya helgsatsning. Och sportmåndag!