Egentligen ska det inte gå, men Sundsvall Saints är på väg att göra det omöjliga och avancera till semifinal.

75–58 hemma i Sporthallen mot Norrköpings dambasketdelfiner var ett rejält styrkebesked och nu återstår "bara" ytterligare en seger mot Marbo hemma på söndag för att laget ska få till ett direkt avgörande möte med sistalaget i den andra kvartsfinalgruppen – den seedade med de fyra bästa från grundserien.

Väl där kan allt hända. Så pass jämnt har Anna Höglund & Co spelat med så gott som samtliga topprankade motståndare under en säsong annars varit litet upp och ner, men där det just nu är uppåt värre för basketpubliken i Sundsvall...

Egentligen ska det inte gå.

Vägen fram är tuff, men inte nog med det. Jämfört med lag som Solna, Luleå, 08 och Telge har Saints en betydligt smalare trupp.

Inte tunn. Men smalare – med exempelvis endast en amerikanska (sedan Stephanie Jones lämnade laget mitt i vintern) och med ett U20-lag i slutspel, vilekt betyder att en del spelare från dubblera, medan andra flyttats ner och enbart spelar med juniorerna.

Och egentligen borde det inte få vara på det sättet, att de fyra i topp ska vara så skyddade att inte ens vinnaren av den andra gruppen ska vara direktkvalificerad för semifinalspel...

Så var det förresten i fjol.

Då blev fyran i toppgruppen utslagen, medan ettan i den grupp som Saints nu toppar fick spela semi.

Och så borde det vara nu också. För hela sportens skull. Det får ju inte vara för förutsägbart och givet, för då är i alla fall jag övertygad om att den publiken – den lilla som finns – säger ifrån.

Apropå läktarfolket så syntes och hördes det för en gångs skull att Saints är på väg att göra något bra och stort.

300-strecket passerades och även i fråga om engagemang märktes det att det var slutspel.

Det stödet är också "helgonen" värda. Så pass bra är underhållningen som bjuds.

Amerikanskan Lauren Ervin är en stjärna av en klass vi sällan bjuds i det här landet och har ni inte sett henne live i Sporthallen tidigare i vinter tycker jag det är hög tid att göra ett besök på söndag. Ervin drar snart i WNBA, tjejernas proffsliga i USA, och har en cool spelstil som liksom vinner i längden.

Vera Janjic, skolad i de tuffa ligorna i gamla Jugoslavien, har inte bara en annan position på planen, utan har också en helt annan stil. Som speluppläggare finns mycket driv och finter på repertoaren, men inne på sin fjärde säsong i Sundsvall har hon förbättrat defensiven rejält. När spelet i går kväll till en början kärvade var det Veras jobb och fighting spirit under framför allt den egna korgen som fick igång hela laget.

Andra profiler värda att titta litet extra på är lagkaptenen Anna Höglund, som med sin rutin styr och ställer med både små och stora medel. Helena Rutberg är en speedig guard och när Amalia Krantz får på sig "Kilroy-masken" över den näsa som fått en hel del stryk genom åren verkar hon inte rädas hin håle själv.

Men framför allt verkar den här upplagan av Saints ha blivit ett lag som har roligt tillsammans.

Man kan väl säga att det smittar...