Hon var nämligen ganska orolig. Redan första dagen på landslagslägret i Söråker kände sig Erica krasslig, och andra dagen kunde hon inte alls vara med. Halsen krånglade och kroppen kändes inte frisk.

– Jag var lite orolig när jag var tvungen att åka hem. Då hade jag inte mer tid att visa upp mig, man vill visa så mycket som möjligt, säger Erica Persson.

Men det lilla som förbundsfolket hann se på lägrets första dag räckte. En liten fågel viskade i ST:s öra att Erica kommit med till nästa turnering. Hon var då en av 15 tjejer som valts ut från de 26 som fanns på lägret – och den enda från Medelpad.

– Jag har alltid varit minst i laget och sett när de äldre tjejerna åkt iväg med landslaget. Nu är det min tur.

I vanliga fall spelar nämligen Erica i Söråkers damlag som i år spelar i Damallsvenskan, bandyns högsta liga. Hon är en av de absolut yngsta i laget – och har genom åren fått se olika lagkamrater åka iväg med landslaget. Nu är det som sagt hennes tur.

I februari ska nämligen Erica Persson och de andra 14 utvalda tjejerna åka till Vänersborg. Där ska landslaget F15-Norr (med spelare från norra delen av Sverige) möta F15-Syd och även F16-landslaget.

– Jag vet att de i syd är bra. Men vi har många bra spelare här vi också.

Då får hon också tillfälle att lära känna de andra tjejerna lite bättre – för många har Erica aldrig träffat förut. Och hon hoppas så klart få spela mycket med dem framöver i landslagssammanhang.

– De från Härnösand har jag träffat på förut. Sedan har jag varit på sommarläger för flera år sedan, då träffade jag en del av tjejerna. Men det är inga jag känner väl.

Inför var också Erica lite orolig att ingen skulle vilja vara med henne.

– Jag är väldigt arg när jag spelar, så jag undrade om någon skulle vilja vara med mig, säger Erica och skrattar.

Fast nu är hon ju bara glad.