När helikopterrånet kom till stan
Relaterat
Artikelbilder
Martin Lagos visade att yngst inte är minst på scenen när han gjorde en övertygande föreställning innan "gamlingarna" klev upp på scenen. Fotograf: Håkan Humla
Fotograf: Håkan Humla
Lasse Karlsson blir bara bättre och vassare. Under gårdagens föreställning kved publiken av skratt. Fotograf: Håkan Humla
Fotograf: Håkan Humla
När helikopterrånet kom till stan
Den klassiska jämförelsen Mellansverige-Norrland var given, men temat för dagen var ändå helikopterrånet i Västberga.
Norra Brunn Comedy
Stand-up, Casino Cosmopol
Martin Lagos
Lasse Karlsson
Lennie Norman
26-åriga Martin Lagos intar först och yngst scenen en aning tveksam, men värms snabbt av den tacksamma publiken, trots kasinobesökarnas höga medelålder och Martins stockholmsdialekt
– Det ser precis ut som i bregottreklamen här uppe, smickrar han norrlänningarna.
Den nästan för rappa Martin Lagos drar stort på sitt utländska påbrå med att skämta oupphörligen om sin chilenska pappa och invandrares ibland inte så hårda tillvaro i Sverige:
– Det är ju synd om prins Karl Philip, jag hade ju åtminstone en förälder som kunde hjälpa mig med svenskaläxan, säger Martin, till publikens skratt
Men det dröjer ända tills Lasse Karlsson kommer upp på scen som man får uppleva en riktig publikflörtare. Med mästerlig brittiskinspirerad timing bollar han med tystnad och publikens reaktioner. Proffessionellt och avslappnat spatserar han runt på scenen, men en lugn nonchalans och med instuckna improvisationer och gliringar tillbaka till Martin Lagos. Lasse är den som har synts allra mest i tv av de tre stockholmarna, nu senast i Comedy Fight Club, men ändå kör han med mycket nytt material. I en mästerlig avslutning knyter han ihop säcken med lumpen, spindelmannen, snickare och skatter åt en publik som jag inte trodde kunde skratta högre eller mer.
Lennie Norman är mannen som i stort sett uppfann Svensk stand-up, och det blir ögonblicklig förälskelse med publiken. Han är över sextio, och ju äldre Lennie blir desto fler anekdoter och berättelser från hans yrkesliv kryper in i materialet, men det smyger inte in någon slöhet. Om möjligt sjuder han av mer energi än jag någonsin sett honom tidigare när han hoppar omkring, ropar, skäller, skriker och svär om alltifrån det han såg på nyheterna igår till när han åkte vattenskidor som fjortonåring. Det är mer showande och skämtande teater än Stand-Up, och timingen och crescendot är en fantastisk fanfar av ålderparanoja, kåthet, frustration och självironi som får publiken att jollra av lycka.
