Morgonen startar tidigt. Louisa Turton grundar med en hotellfrukost tillsammans med sina kompisar. Så småningom sammanstrålar hon med sin syster och hundratals andra unga i Busbacken, vid Norra bergets vänstra fot. Några är utklädda och har ansiktsmålningar, stämningen är glad och uppsluppen, det tumlas runt i gröngräset och kunskapsmålen och betygshetsen känns långt borta.

– Det har varit en stressig men rolig tid i skolan nu på slutet, och det roligaste har vi nog kvar. Det kommer i kväll, säger Louisa Turton förväntansfullt.

Många vittnar om att dagens unga mår förhållandevis dåligt och att det kan vara svårt att leva upp till alla krav och ideal som omger dem. Men både Emma och Louisa säger att de har haft en fin gymnasietid.

– Jag har haft en underbar klass. Det har varit tre jätteroliga år, säger Emma.

Avslutningsdagens schema är späckat. Från Busbacken skrålar ungdomarna vidare ner mot Hedbergska skolans idrottsplan där Guldtrofén ska avgöras. För systrarna Turtons del handlar det om volleyboll, basket och dans. Spexfaktorn är lika hög som ljudnivån.

Efter avslutat skolgårdsjippo drar ungdomarna vidare. Emma och Louisa landar i lägenheten på Granloholmsvägen där de gör sig studentfina medan föräldrarna lägger sista handen vid det som ska bli tjejernas studentbjudning.

– Usch, det är jättestressigt nu. Jag vet faktiskt inte hur vi ska hinna, säger en av flickorna.

Vid tvåtiden beger de sig iväg mot Hedbergska. Bara några minuter återstår av deras skoltid.

Under tre år har de lagt kurs efter kurs bakom sig. De har släpat på läxböcker och stångats mot komplicerade ekvationer och grammatiska regler. De har erövrat kunskap efter kunskap både i teoretiska ämnen, i textil design och i idrottsliga finter.

Nu är den ljusnande framtiden Louisas och Emmas. Gymnasietiden är slut. Det har ringt ut.