Inomhuscuper i all ära. Fotboll gör sig bäst utomhus, eller hur?
På grönt gräs, som kan vara både naturligt och av plast.
Och efter en lång vinter kom våren med det efterlängtade seriespelet i gång runt om i den del av Norrland och Sverige som ST:s läsare kallar hemma.
Nu väntar en lång sommar med lov från skolan och här och där också någon veckas uppehåll från fotbollen.
Men framför allt väntar en sommar med cuper. Äppellunda ute på Alnön var först ut här i Medelpad. Sedan kommer Lilla VM och Mittnorden Cup. Eller Mid Nordic Cup, som arrangerande IFK Timrå numera kallar sensommarens stora begivenhet för alla små och lite större lirare…
För många ungdomar hägrar dock det cupliv som bara infinner sig på bortaplan, ”utombys” – med resa, övernattningar i skolsal, på något nedlagt regemente eller i någon stugby. Det är diskon, bad och besök på något nöjesfält.
Gothia cup i Göteborg har i många år varit den stora drömmen. Andra siktar på Dana Cup på Jylland i Danmark, Norway Cup i Oslo eller varianten i midnattssolens Piteå.Oavsett var i världen det ska cupspelas lovar vi, att lagen från Medelpad och norra Hälsingland är redo och uppklädda för succé (dressed for success
– som i Roxette-låten, ni vet). I den här speciella bilagan har vi samlat 177 lag på bild. Smaka på den siffran igen. 177 lag. Från Alnö till Ånge.
En imponerande samling som vi är stolta över att kunna presentera med namn, och en tidning att spara för livet.
Precis som man gärna sparar på sina bästa fotbollsminnen.
Jag glömmer faktiskt aldrig min första seriematch i yngre pojklagsserien hemma i Hälsingland för mer än 40 år sedan. Inte
resultatet – kanske förträngt eftersom jag är rädd att Skästra vann där bakom brädhögarna, utanför Järvsö – men känslan, nervpirret, duellerna och jag tror till och med att vi gjorde som de stora pojkarna i Ljusdals A-lag: smorde in benen med väldoftande
liniment.
Jag minns också matcherna som ledde fram till riksfinal i 70:iaden, hur vi med flera lag åkte tillsammans på Arno Cup i
Tyresö och hur pojklagstiden kröntes med just Norway Cup, där snacket bland oss 15—16-åringar börjar handla om den stora världen utanför Sverige.
Där fanns ju utländska lag (med tränare som spelat proffsfotboll), där fanns karlar med pärmar, som med litet fantasi kunde vara en scout på spaning efter talanger…
Sedan kom junioråldern – den roligaste på min tid, men numera med alltför få lag på många håll. Men om vi åter tittar på den här imponerande samlingen av lag och spelare finns tveklöst det rätta underlaget för fortsatt lir i många år framåt. Jag är också säker på att vi kommer att få läsa och se mer av flera av killarna och tjejerna i högre sammanhang. Så vi kalenderbitare har att göra en stund med att memorera klubbar och namn.
Trevlig läsning – och glad fotbollssommar!